Kommunikation - hjälperna

 

För att kunna träna en häst måste man känna

till hästens väsen.

Hästen är ett flyktdjur, vilket betyder att var gång hästen känner sig hotad kommer han

att tänka flykt eller ta till flykt.

Flykt kan visa sig på många olika sätt, från

när hästen spänner sig och drar sig undan

oss, till att hästen far iväg i full sken. Om hästen inte kan fly ifrån obehaget eller

det han är rädd för, visar sig flyktbeteendet

i att hästen bockar, stegrar, kastar sig,

backar etc.

 

Hästen är ett flockdjur. I flocken finns en hierarki, de som är högst rankade får mat, vatten och skydd först medan de som är

lägst rankade i rangordningen får vänta till

sist. Därför strävar hästen alltid efter att

klättra i rangordningen. I hästens värld är

det den som kan flytta den andres hovar

som bestämmer, är högre i rang.

För att få ledarskapet över hästen och att behålla ledarskapet måste man se till att alltid vara den som flyttar på hästens hovar, att inte hästen som får en själv att flytta undan. Varje gång vi flyttar oss undan för hästen och inte tvärtom så ser hästen det som att han har börjat få övertaget.

 

Hästar är av naturen mottrycksdjur, vilket betyder att då de känner ett tryck mot dess kropp är deras första reaktion att trycka tillbaka emot det trycket. All häst träning går ut på att lära hästen att ge efter för tryck. Vare sig det gäller att ge efter för tryck att gå framåt eller att stanna, flytta till höger eller till vänster, höja huvudet eller sänka huvudet etc.

 

Hästar kategoriserar saker och ting, ljud och lukter, känningar och syner i saker att fly ifrån och saker som de kan ignorera. När någonting är placerat som harmlöst kommer hästen att ignorera det. Människan kan bli något som hästen ignorerar om hon inte innehar ledarskapet.

 

Varje gång man rider, hanterar eller bara umgås med en häst så tränar man hästen. Eller kanske rättare sagt, man stärker en vana eller en känsla, en tro hos hästen eller människan. Hästen respektive människan får en situation bekräftad för sig eller alternerad. I ridningen och i träningen av hästen, som i allt annat, strävar vi efter att stärka det positiva och arbeta bort det negativa beteendet, handlingen eller trosystemet.  

 

Hjälperna är ett sätt att kommunicera med hästen. Det går aldrig att fysiskt kontrollera

en häst. En häst väger oftast 10ggr mer än

oss, är vanligen större än oss och är enormt

mycket snabbare än vi är i alla sina

reaktioner och i uppfattningsförmåga.

Det enda sättet vi kan få hästen att göra

som vi vill är att kommunicera till deras intelligens.

Vi kan även placera hästen i en sådan

hållning med kroppen att han inte kan göra annat än att lyssna till oss.

 

Hjälperna är som frågor till hästen och

hästen ger oss olika svar på de frågorna.

Det är inte alltid det svar vi vill ha. Då korrigerar vi hästen och sen frågar igen.

Hästen vet att han har gjort rätt på

eftergiften. Då hästen lär sig vad vi vill att

han ska göra lär han sig inte av hjälperna

vi gör utan av eftergiften vi ger då han gjort rätt.

 

Eftergiften kan även förstärkas med en beröm-ord, klapp eller genom att hästen får långa tyglar.

 

I den klassiska dressyren strävar vi efter att göra så små och lätta hjälper som möjligt med en häst som villigt och harmoniskt lyssnar till vår minsta vink. Saker ska vara så okomplicerade som möjligt för hästen och ryttaren med bara en hjälp i taget som talar om för hästen vad han ska göra. Hjälperna ska heller inte motsäga varandra.

 

Vi har tre hjälper att kommunicera till hästen med. Halvhalt, direkt tygel och indirekt tygel. Dessa hjälper är det samma från marken som från hästryggen.

 

Handen som håller tygeln eller bettet måste vara mjuk, följsam och avslappnad. Att ha handen stängd som en knytnäve gör att handen lätt blir stum och okänslig, det blir svårt att röra på fingrarna och att ge fina hjälper. Handen ska följa hästen och hästen ska följa handen. Handen måste följa med i hästens naturliga rörelser med huvudet och hela tiden känna av hästens mun. Handen för en konversation med hästen genom bettet. Det är vanligt att ryttare talar mycket högre med hästen än de behöver.

 

Handen får aldrig någonsin dras bakåt. Hästen är 6-7ggr snabbare än människan i reaktionerna. Då ryttaren drar i tyglarna bakåt för att stanna kommer ryttaren fortfarande att dra efter att hästen har stannat därför att våra reflexer är så mycket långsammare. För oss känns det som en kort stund men för hästen är detta som en evighet

 

När ryttaren dra handen bakåt skapar det också en motreaktion hos hästen att dra tillbaka. Hästar är som sagt mottrycksdjur och lär sig inte från våra hjälper utan från eftergiften.

 

I samma sekund som hästen stannar måste eftergiften komma eller, till och med, i det ögonblick då ryttaren känner att hästen är på väg att göra halt, dvs då hästen tänker att han ska stanna. 

 

 

Halt med kombinerad effekt

 

Det första som man som ryttare bör lära sig med tyglarna är att göra halt med kombinerad effekt. Det sättet att göra halt lär ryttaren att göra halt utan att dra tyglarna bakåt samt rätt tygellängd för att göra halt.

 

Halt med kombinerad effekt från hästryggen görs genom att man först sluter om med benen, sen sträcker upp sig i sadeln, och till sist, om det behövs, stänger man handen om tygeln. Om hästen inte stannar betyder det att tygeln är för lång. Då ska tygeln kortas en liten bit och sedan gör man om samma sak igen, slut om med benen, sträcka upp sig i sadeln och stäng handen. Det är mycket viktigt att lära sig att alltid korta upp tygeln istället för att dra handen bakåt. Då skapar man rätt reflexer hos sig själv. 

 

Då man arbetar hästen från marken skapar man en kombinerad effekt genom att man lägger spöet på antingen hästens bakdel, manke eller under magen och trycker spöet emot hästen.

Benen som sluter om eller spöet som trycker mot hästen hindrar hästen från att gå bakåt. Handen hindrar hästen från att gå framåt. 

 

 

Halvhalten

 

Hästen är naturligt byggd med mer vikt på framdelen. Som ridhäst vill vi kunna flytta deras vikt mer bakåt, lära hästen att böja bakbensvinklarna och lägga vikten på bakdelen.

Halvhalten är ett sätt att skifta hästens vikt från framdelen till bakdelen. Då bakbenen är inunder hästen och vi ber honom höja nacken mer och mer, hamnar mer och mer vikt på bakdelen, hästen börjar samla sig.

 

Då hästen rör sig använder han generellt en kombination av sin vikt och av muskelkraft, precis som vi gör. Med vikt menas att hästen faller framåt och med muskelkraft menas att han lyfter benen och sätter fram dem. I dressyr strävar vi efter att minimera att hästen använder sin vikt, faller framåt, då han rör sig.

 

Halvhalten är en cirkulär rörelse underifrån, uppåt och sen bak. Från hästryggen består halvhalten i att ryttaren sträcker upp sig i sadeln och sedan slappnar av igen. Ryttaren växer från sittbenen och blir längre i sadeln. Ryttarens armbågar hänger längs sidorna och då ryttaren sträcker upp sig och sedan slappnar av gör handen en cirkel. Att cirkel går bakåt är enbart för att tygeln inte ska bli slack då hästen höjer nacken.

Från marken gör ryttaren en mycket liten cirkel med sin hand i samma riktning.

 

Om hästen är spänd eller hård i käken kan ryttaren vibrera handen, eller skaka tygeln tills hästen lättar och helst börja röra på käken. Hästens mun måste vara avslappnad och rörlig.

 

Om ryttaren är hård i handen skapar det smärta och spänningar hos hästen. Om hästen är spänd i käken betyder det att han även är spänd i resten av kroppen. Hästens mun talar om väldigt väl hur hästen känner sig till mods och i resten av kroppen.

Det allra första man vill jobba med hos sin häst är att han ska slappna av i käken och känna tilltro till handen.

 

Halvhalten görs alltid på endast en tygel.

 

Det första som händer då man gör en halvhalt är att hästens huvud höjs utan att farten saktar ner, när man sedan ber hästen höja nacken lite mer kommer hästen att börja korta stegen. Kommer nacken upp ännu mer kommer hästen till sist att göra halt och sedan rygga.

När vikten hamnar mer och mer bakåt hamnar hästen till slut i ett läge där han inte kan gå framåt längre. Man har alltså satt hästen i en position där han inte kan göra annat än att stanna. Vi har satt hans egen kropp emot honom.

 

Halvhalten används som förberedelse för rörelser och övningar samt vid övergångar mellan olika gångarter.

 

Det är mycket viktigt att ryttaren inte försöker lyfta upp hästens huvud. Halvhalten är endast en signal till hästen att lyfta sitt eget huvud. Halvhalten ger ett tryck uppåt som vi vill att hästen ger efter för genom att höja huvudet.

 

 

Tygelhjälper

 

Ryttaren bör enbart använda en tygel i taget för att kommunicera sin vilja, både från hästryggen och från marken. Det är viktigt att förstå exakt vad varje tygelhjälp gör och att kunna balansera tygelhjälperna så att man inte gör för mycket med handen.

Om ryttaren gör för mycket med sin hand kommer hästen att gå emot handen eller bara absorbera tygeltaget och överböja halsen. Ryttaren måste kunna göra så fina hjälper att hästen bibehålls rak.

 

Att använda båda tyglarna samtidigt och korrigera det man gjorde för mycket på ena tygeln med andra tygeln gör att man aldrig lär sig hjälperna väl.

 

Tummen ska alltid vara högsta punkt. Då handen läggs i kull förlorar man känslighet och man börjar hänga i hästens mun. Ryttaren måste alltid bära sin egen hand.

 

Det finns två tygelhjälper för att styra hästen. Direkt tygel (ledande tygel) och indirekt tygel (trängande tygel).

 

 

Direkt tygel

 

Direkt tygel eller ledande tygel öppnar sig ifrån hästens kropp. Mycket viktigt även här att handen inte går bakåt, utan bara åt sidan och till och med framåt.

Direkt tygel är vad man vanligtvis använder då man leder hästen till exempel från hagen.

 

Direkt tygel flyttar bakdelen och gör att hästen svänger runt samma sidas framben. Eftersom hästen vänder runt frambenet hamnar även större del av hästens vikt där och bakdelen rör sig runt framdelen.

Om man gör lite halvhalt, dvs ber hästen att höja nacken, vilket gör att hästen inte längre kan gå framåt, dirigeras hästens bakdel ut åt sidan ännu mer och hästen gör en framdelsvändning runt detta framben.

 

 

Indirekt tygel

 

Indirekt tygel eller trängande tygel rör sig emot hästens kropp. Hästen ska flytta sig undan för tygeln.

 

Indirekt tygel flyttar framdelen och gör att hästen rör sig runt motsatt sidas bakben. Då hästen flyttar framdelen och rör sig runt bakbenet hamnar även hästens vikt på det bakbenet. Om man ber hästen höja sin nacke då man gör indirekt tygel, dvs hästens vikt samlas upp och hästen rör sig inte längre så mycket framåt, kommer det blir en bakdelsvändning.

 

Från marken rör ryttaren bettet lätt emot hästen och rör sig mot hästens framdel och skapar på så sätt ett tryck som hästen ska gå undan för. Från hästryggen känner hästen ryttarens signal i bettet, tygeln mot halsen och vart ryttaren tittar då hon rider. Hjälpen kan förstärkas genom att man lyfter håren på hästens hals. Mycket viktigt är att tygeln aldrig korsar över på andra sidan om hästens mankam.

 

 

Att arbeta hästen vid hand ger ryttaren en god överblick av hur hästen använder sin kropp. Ryttaren lär sig hjälperna och ser samtidigt hur de påverkar hästen. Det är säkrare, enklare och mer effektivt att börja arbeta med en häst vid hand och sedan övergå till ridningen. Hjälperna kan förklaras för hästen på ett enkelt och tydligt sätt och det skapas ett gemensamt språk mellan häst och ryttare.

Ryttarens hjälper ska smälta samman med hästens rörelser. Ryttaren måste hitta hästen rytm och följa hästens rörelser innan hon kan påverka honom.