Om min väg

 

Jag började som hästtokig tjej på ridskolan. Jag var livrädd för hästarna, men rida skulle jag!

Rädslan kom jag så småningom över och vi skaffade egen ponny då jag var 13. En alldeles underbar connemara ponny som hette Mandela. Vi hade honom i 3 år och när man kommit så här långt ökade kraven i ridningen. Vi var ute och tävlade en del, hästen skulle alltid "gå på tygeln" och man skulle vara minst lika bra som alla andra. Jag minns att jag ofta kände mig frustrerad efter att ha ridit. Frustrerad av att det inte gick så bra som jag ville, trött var jag också, i kroppen och framförallt armarna.

Att rida ut i skogen eller hoppa var min fristad, då kunde jag bara ha roligt. Behövde inte tänka på var hästen höll huvudet och bara rida för att det är kul.

Jag fortsatte rida lite som medryttare efter att vi sålde Mandela, men även då kände jag mig frustrerad och besviken efter varje ridtur.

Till slut slutade jag rida helt och hållet under 3 års tid.

 

Mamma och syrran skaffade egen häst under den tiden och det var på honom, Trollkungen, som jag började rida igen.

Fortfarande inte nöjd med vad jag gjorde i ridningen och hur det kändes, såg jag lappar i stallet som beskrev andra sätt att rida. Jag hittade också en bok i bokhyllan hemma av Monty Roberts - "Mannen som lyssnar till hästar" - och blev intresserad på allvar.

 

Jag var trött på mitt jobb som servitris och hade turen att få en praktikplats på Stenbro Gård utanför Eskilstuna och det var då hela min tillvaro med hästarna vändes upponer, eller snarare var det som att komma hem. Synsättet på hästar och ridning kändes så himla rätt.  

 

Stenbro Gård sysslar med Horsemanship och klassisk dressyr. De tar också dit en del tränare och Madeleine Forsgren som äger och sköter Stenbro är agent för Craig Stevens, en helt fantastisk instruktör och tränare i klassisk dressyr, som har varit min instruktör och mentor sen dess.

   

Det året på Stenbro förändrade allt för mig. Det var på Stenbro som jag fick min grund i horsemanship. Jag lärde mig att kommunicera med hästens intelligens istället för att försöka fysiskt manipulera dess kropp.

Jag fick känna hur ridning faktiskt ska kännas och vara, lättheten i handen och känna att hästen lyssnar till minsta signal.

Jag lärde mig att följa hästen med min sits, att slappna av, att rida på lösa tyglar, att kontrollera hästen från marken, rundpaddockarbete och ledövningar, jag lärde mig om ledarskap och om hästens naturliga beteende.  

 

Jag kände mig som en total nybörjare igen, och även om allting kändes väldigt svårt, såg jag hur alltihopa hörde ihop och hur jag kunde gå vidare. När en bra kommunikation och inga hjälper alls är målet så finns det inte utrymme för frustration och att försöka tvinga fram saker. Det är bara fantastiskt roligt och spännande att jobba med hästen. Om jag började göra för mycket med hjälperna eller blev frustrerad så gick det inte alls och det visste jag.  

 

Det fina med hästar är att de utvecklar en som person. Jag har lärt mig ett enormt tålamod och jag beundrar hästens välvillighet och godhet. Hästarna får mig att bli en bättre människa.

 

Sedan dess har jag varit över hos Craig Stevens i USA och studerat på hans ridskola National School of Academic Equitation under sammanlagt 1,5 år. Jag kom hem i september 2006 efter att ha avslutat ett år på NSAEs Equine Professionals Course.

 

Craig Stevens har en enorm kunskap om hästar och ridning. Han jobbar från grunden med både häst och ryttare och ser till att alla bitar hamnar på rätt plats från början. Det finns inga snabblösningar och han bryr sig inte det minsta om hur det ser ut eller vad folk tycker om hans "udda" stil. Han är intresserad av kvaliteten på arbetet han själv och hans elever genomför. Hans övningar är väl genomtänkta och hjälper ryttaren att göra rätt. Varje lektion är som en Aha-upplevelse. Han har en enorm passion för det han gör och ger allt till varje elev. Fokus är på samspelet med hästen, förståelse ända från grunden för hästens väsen och för vad varje enskild hjälp gör. Hästen är perfekt, det är ryttaren som måste lära sig ge signaler till hästen för vad hon vill att hästen ska göra.

 

Craig Stevens lära om klassisk dressyr går hand i hand med horsemanshipen, med vissa små skillnader i upplägg. Jag har min samlade förståelse och erfarenheter då jag arbetar med hästar och ryttare. Allting handlar om kommunikationen mellan häst och människa.

 

Jag vill dela med mig av min glädje och entusiasm för samspelet med hästen. Jag älskar att undervisa och många gånger känns det som att jag blir mer uppspelt och glad över mina elevers framsteg än de själva blir :-) Jag har en enorm passion för det jag gör och belöningen får jag från hästarna. De ger mig kärlek och tillit och jag märker hur de trivs i mitt sällskap och är nyfikna på vad vi ska hitta på härnäst. Jag känner mig hedrad att få vara en vän till hästen.

 

Se även Artiklar, Klassisk dressyr & horsemanship, Jag erbjuder, Min blog