|
Marie Eisersiö |
|
Marie Eisersiö |
Att utveckla en balanserad och följsam sits
..är det första varje ryttare bör göra i sin ridutbildning. Om man ämnar att kontrollera en häst måste man först kunna kontrollera sig själv och sina rörelser på hästryggen.
En god sits är en sits som följer hästens varje rörelse, som aldrig hindrar, blockerar eller sätter hästen ur balans. Med sitsen menas inte bara den del som är i kontakt med sadeln utan hela ryttaren kropp.
Ryttaren måste hitta sin balans där hon själv är i balans utan hjälpmedel från hästen. Ryttaren ansvarar för sin egen balans och hästen ansvarar för sin. Mycket viktigt är att ryttaren aldrig håller balansen i tyglarna, det är orättvist mot hästen!
För att hålla balansen på ett föremål som rör sig kräver det att vi absorberar rörelsen i vår kropp. Att försöka spänna emot resulterar i att vi tappar balansen helt.
På hästryggen absorberar vi rörelsen främst i ländrygg, höftled, knäled och ankelled. De allra viktigaste delarna i början är just ländrygg och höftled. Vi måste lära oss att slappna av så mycket som möjligt och låta hästen föra våran kropp. Ge oss hän till hästens rörelser och låta hästen bli våra ben.
Ju mindre ryttaren stör hästen desto mer presterar han, och vice versa.
Det är även viktigt att vara medveten om vad ens kropp gör. Att förbättra sin koordination och kunna separera de olika delarna av kroppen. Att ge hjälper som en invant mönster eller att inte ens vara medveten att ens skänkel rör sig gör hästen förvirrad eller avtrubbad. Varje hjälp måste betyda någonting.
Sitsövningarna syftar även till att lära ryttaren att separera armar och ben och att bli väl medveten om vad hon gör med kroppen.
Människans naturliga reflexer och instinkter är helt fel till häst. Då vi blir rädda eller vill skydda oss själva, lutar vi oss framåt och böjer knäna. Vi intar en slags ”kampposition” där vi kan röra oss snabbare och genom att huka ner och luta oss framåt, skyddar vi framsidan och insidan där vi är mycket sårbara för slag och stötar. Att göra samma sak på hästryggen är mycket farligt. De allra flesta avramlingarna sker framåt eller åt sidan. Det är mycket sällan man ramlar av bakåt. Då vi lutar oss framåt på hästryggen lättar våran sits i sadeln och vi slungas lätt ur sadeln. Att dra upp knäna gör oss också instabila till häst. Ju mer ben som ligger an om hästen desto stadigare sitter man.
Säkerheten på hästryggen ligger i att sitta upprätt och tänka bakåt med överkroppen, att öppna framsidan och släppa ner knäna så benen blir långa, så att man har så mycket ben om hästens kropp som möjligt.
Att sitta kvar enbart med balans till häst fungerar så länge hästen inte gör några överraskande rörelser åt något håll, men för att sitta ännu säkrare bör man ha underskänklarna nära hästens kropp och vid behov hålla om med dem. Skänklarna får däremot aldrig pressa i onödan, det hindrar hästens rörelser. Om man kniper med knäna eller låren pressar man sig själv ur sadeln. Hålla om hästen gör man med vaderna.
Sitsen
På hästryggen ska ryttaren sitta som när hon står upp med benen isär och knäna böjda. Det vill säga ryttarens fötter är placerade under ryttarens kropp.
Då man står på marken är överkroppen balanserad över höfterna. Till häst måste överkroppen vara balanserad utan hjälp av benen, vi måste balansera över sittbenen istället. Sittbenen finns lite längre in och lite längre bak än mittpunkten för höfterna. För att placera sittbenen i mitten av sadeln, måste hela bäckenet tippas bakåt och uppåt.
Det kallar vi för att fixa sitsen.
För att fixa sitsen sätter du en hand på framvalvet, lyfter upp båda benen samtidigt som du lutar dig bakåt och drar dig själv framåt med handen. Detta placerar dig långt fram i sadeln, precis bakom framvalvet, och dina sittben hamnar i den djupaste delen på sadeln.
Att sitta så här långt fram i sadeln placerar ryttaren på den starkaste delen av hästens rygg, precis bakom manken, där hästens rygg också rör sig minst.
Ryttaren bör fixa sitsen mycket ofta i början, så fort hon hamnar lite ur balans, inte följer hästen lika bra eller har glidit bak i sadeln igen.
Nu bör ryttaren kunna lyfta upp båda benen samtidigt och överkroppen ska varken skifta bakåt eller framåt, utan vara balanserad upprätt.
Att ha sittbenen inunder kroppen gör det möjligt för ryttaren att följa hästens rörelser genom att ryggraden förlänger sig för att absorbera rörelsen. Höfterna roterar framåt uppåt och ländryggen rundar sig och absorbera hästens rörelser betydligt lättare än om ryttaren sitter med svankrygg.
För att rotera höfterna framåt och uppåt måste man spänna lite lätt i magmusklerna.
Den korrekta sitsen
Varje ryttare är byggd olika och kommer därför att se olika ut i sin sits på hästryggen. Den korrekta sitsen för varje ryttare handlar därför inte om hur det ser ut, utan om hur det känns. Balans är något som enbart ryttaren själv kan känna. Däremot så finns det riktlinjer att gå efter.
Riktlinjer för den korrekta sitsen:
Sitsen till häst är utvecklad som den är därför att det är det säkraste och mest effektiva sättet att sitta till häst. Att försöka upprätthålla den korrekta sitsen med muskelkraft för att försöka se ”snygg” ut till häst är lönlöst, det skapar bara spänningar i både ryttare och häst. Bättre är att jobba med sin rörlighet och balans, då hamnar man i den korrekta sitsen automatiskt.
Sitsövningar
Mellan övningarna ska ryttaren fixa sitsen närhelst hon inte är i balans eller har förlorat följsamheten.
Alla övningarna är till för att utveckla smidighet, rörlighet, balans och koordination, samt för att placera ryttaren rätt i sadeln.
Ryttaren måste kunna röra alla sina kroppsdelar oberoende av resten av kroppen.
Alla dessa övningar görs utan stigbyglar och gärna på longerlina i början.
Naturlig smidighet är sällan nog för att bli en god ryttare, sitsövningarna skyndar på processen för kroppen att anpassa sig till ridning.
Sparka ner – Sparka ner gör man genom att lyfta ett ben i taget eller båda på en gång och sen ”kicka” ner mot marken. (Viktigt att inte sparka hästen!)
Det lösgör höftleden, släpper på spänningar och utvecklar smidighet i musklerna på framsidan av höften. Får musklerna i benen att slappna av. Lär ryttaren att inte klämma med benen utan att öppna höftvinklarna istället.
Att ryttaren skumpar ur sadeln kan bero på spänning i benen, speciellt på insidan av låren. Att lyfta benen av hästens sidor och sparka ner löser upp spänningar och placerar ryttaren tyngre i sadeln.
Sparka ner hjälper också för att sänka knät.
Benet som man sparkar ner med imiterar ett ”impulsivt ben” som ger mer energi, medan benet som ligger kvar på hästens sida imiterar ett ”positionsben” som agerar som en vägg.
Sparka upp – En arm sträcks ut i axel-höjd och sedan sparkar man upp med rakt ben mot armen. Det är viktigt att armen hålls stilla och att benet som sparkar upp är rakt. Utvecklar rörlighet i höftleden och ländryggen, samt koordination av armar och ben. Viktigt att benet som ligger kvar på hästen ligger helt stilla och inte kommer av hästens sida under rörelsen.
Kan användas i galoppfattning som en mycket liten gest.
Luta sig bakåt – Sluta om med benen om hästens kropp och luta sig bakåt så långt man kan utan att benen börjar glida framåt.
För att få känsla för att omsluta hästen med benen, bli sadelfast, och att stretcha framsidan av höften.
Lära sig att sitta tillbaka istället för att luta sig framåt. Skiftar balansen. Liknar rörelsen i galopp.
Används då man hoppar och sitter ner över hindren eller i skolorna över marken.
Bra träningen för att fortsätta ”pushen” med sitsen medan benen omsluter hästen.
Armcirklar – Cirkla med armarna bakåt. Ena armen eller båda samtidigt.
För att utveckla smidighet och lösgjordhet i överkroppen, axlarna, och armarna. Man kan lägga till att röra på fingrarna för att slappna av mer. Koordination då man samtidigt följer med sitsen eller lägger till att sparka ner samtidigt.
För axlarna tillbaka och placerar ryttaren i en mer upprätt position.
Saxa med benen – Svinga benen fram och tillbaka med raka ben från höfterna.
För att utveckla rörlighet i höfterna och ländryggen. Viktigt att bara röra benen, inte överkroppen.
Kan användas som en mycket liten gets för att öka skritten, traven och för att göra galoppombyten.
Ena handen till hästens motsatta sidas höft – Placera till exempel höger hand på hästens vänstra höft, fingrarna pekar bakåt med böj i armbågen. Sträva efter att sänka knäna och hälarna, trycka fram höfterna och att sträcka upp överkroppen i en båge. Stretchar framsidan av kroppen, sänker knät och förbättrar rörlighet.
Hand till häl – Låret och knät ligger kvar på samma plats och endast underskänkeln böjs upp till handen på ena sidan och sen den andra.
Ökar rörlighet i benet och höften. Förlänger benet, vrider om låret och gör underskänkeln oberoende av resten av kroppen.
Lyft upp båda benen och cykla – Båda benen lyfts upp med knäna böjda, man kan lägga till att cykla med benen.
Kontrollerar balansen över sittbenen, blir tung i sadeln och det blir lättare att hitta följsamheten med sitsen. Utvecklar mer rörlighet i höften.
Sparka bak – Som att sparka ner, fast man siktar bakåt mot hästens bakben istället för nedåt. Det är viktigt att ryttaren inte börjar luta sig framåt då hon gör övningen.
För att sänka knät, göra benet längre längs hästens sida, stretcha framsidan av benet och utveckla rörlighet i höften.
Ankel cirklar – Behåll benet på sin rätta plats och gör cirklar med anklarna ena hållet och sedan andra.
För att öka rörligheten i ankelleden, för att lättare hitta stigbyglarna samt ridning med stigbyglar.
Boxa i luften – Boxa framåt, rakt up, bakom ryggen och ned emot marken.
För att öka rörlighet i överkroppen. Koordinationen då man lägger till sparka ner.
Då ryttaren är följsam och balanserad i trav kan man lägga till ännu mer koordinations övningar och under längre tid ta handen från framvalvet.
Arbete med stigbyglar i nedsittning, lättridning och fältsits är också mycket viktig del av sitsträning.
Det finns även en mängd övningar som man utför med en pinne i handen. Övningar med pinnen är en förberedelse för att använda spö och för att använda tyglar. Tanken är att ryttaren inte längre kan stadga sig själv med en hand på framvalvet, och lär sig att sitta kvar enbart med balans, rörlighet i sitsen, och skänklarna som omsluter hästen. Övningarna med pinnen görs endast på longerlina.
Ryttaren förbereds för dessa övningar genom att ofta ombes ta handen från framvalvet under tidigare övningar. Men endast då instruktören ser att eleven är redo.
Då ryttaren har utvecklat en följsam och balanserad sits och kan göra alla de ovanstående övningarna utan större problem och har arbetat bort instinkten att luta sig framåt, är det dags att gå vidare till att arbeta i galopp. Alla dessa övningar kan göras i galopp.
Slappna av, var noga med att alltid sitta i balans, låt hästen föra din kropp, stretcha gärna före och efter ridning och se till att ha riktigt roligt på vägen!
©2005 Marie Eisersiö. Alla rättigheter reserverade. Telefon: +46703943164. Epost: marie@medvetenridning.com
