Transport av häst

 

Djurvälfärd vid transport av häst

 

Denna rapport är sammanställd av: Isabel Dahlgren, Marie Eisersiö, Eva Eriksson, Hanna Lagerström, Jenny Lejonberg, Jenny Lindbäck och Elin Svensson

 

 

Sammanfattning

 

Hästar transporteras i samband med tävling, försäljning, träning, slakt, uppvisning, avelsändamål och veterinärbesök. De vanligaste transportmedlen är olika typer av hästsläp eller lastbilar anpassade för djur, vilket har gjort att vår rapport fokuserar främst på dem. Djurskyddsbestämmelserna skiljer på registrerade och oregistrerade hästar på flera punkter, bland annat när det gäller krav på färdjournal, navigeringssystem och transporttider. I EU är det lag på att alla hästar ska ha hästpass vilket innebär att de är registrerade. Hästar på väg till slakt räknas som oregistrerade. På grund av hästens natur att vara ett bytes- och flockdjur, kan vissa faktorer i samband med transport såsom isolering, plötsliga ljud, ny miljö med mera vara stressande för hästen. Några brister vi funnit i lagtexten handlar bland annat om utrymmeskrav, transporttid och krav på att ge hästen foder och vatten. En annan brist vi har reagerat på i lagtexterna är att det verkar vara bristande kontroller eftersom det vid transport av registrerade hästar inte behöver föras färdjournal eller finnas navigeringssystem.

 

Syfte

 

Syftet med denna rapport är att informera om hur transporter av hästar sker. Genom att jämföra viktiga delar i lagen med den vetenskapliga kunskap som finns om hästar, vill vi visa på de brister som finns i europeisk och svensk lagstiftning gällande transport av häst. Denna rapport är dock i synnerhet inriktad på den svenska lagstiftningen.

 

Resultat och diskussion

 

Enligt en rapport av The Scientific Committee on Animal Health and Animal Welfare, SCAHAW, (2002) transporteras hästar i Europa i olika syften som till exempel vid tävling, försäljning, träning, slakt, uppvisning, avelsändamål och veterinärbesök. Vidare kan man läsa att hästarna transporteras av både privatpersoner och transportföretag. Vanliga transportmedel är olika typer av hästsläp eller lastbilar anpassade för djur, men det förekommer även transport av hästar med färja, flyg och tåg (SCAHAW, 2002). Durationen och frekvensen av transporterna varierar beroende på vad hästen används till. Privatpersoner kör ofta kortare sträckor till träning och tävling medan hästar som används i ekonomisk verksamhet och slakthästar ofta körs längre sträckor, ibland även över landsgränserna (SCAHAW, 2002).

 

Hästsläp som säljs i Sverige är vanligen utformade för två hästar så att de kan stå jämsides och ofta med huvudet framåt (www.umeslap.se 2009-09-25; www.le-transportfordon.se 2009-09-25). Hästlastbilar rymmer fler hästar och de står oftast i sidled eller baklänges i transporten (Mellberg, 1995). Under transport med häst ska det framgå för övriga trafikanter att fordonet innehåller levande djur (Föreskrifter om ändring i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:10) om transport av levande djur (DFS 2006:9) L 5:3 kap 6 § 1).

 

De lagar och regler som reglerar hur transporter med djur ska gå till i Sverige och inom EU kan man utläsa i Rådets förordning (EG) nr 1/2005. Vad som gäller specifikt för Sverige kan man läsa i Djurskyddslagen L 1 1988:534, Djurskyddsförordningen L 2 1988:539 och Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om transport av levande djur L 5 2006:9.

 

Hästar med hästpass är automatiskt registrerade och inom EU är det lag på att alla hästar ska ha pass. Om inte detta efterlevs kan ägaren riskera åtal (www.sjv.se om hästpass, 2009-09-24). Däremot räknas inte hästar som ska gå till slakt som registrerade (www.sjv.se om transport av häst, 2009-09-24). På flera punkter i lagstiftningen skiljs registrerade och oregistrerade hästar åt. Bland annat gäller inte kravet på att färdjournal och navigeringssystem ska finnas för registrerade hästar (Rådets förordning (EG) 1/2005 kap 1 3:4, kap 2 6:9). En färdjournal består av specifika dokument såsom planering av resan, avsändningsort, bestämmelseort, transportörens rapport och mall för avvikelserapport (se bilaga 1). Navigeringssystemet är en typ av utrustning som lagrar uppgifter motsvarande transportörens rapport i färdjournalen, registrerar temperatur i transporten samt även öppning och stängning av lastlämmen. Transportören har ansvaret för att se till att hästarna mår bra (DFS 2006:9 1 kap § 10).

 

De välgenomtänkta lagar som finns gällande färdjournaler och navigeringsystem under transport med häst är i princip verkningslösa i praktiken idag då alla hästar enligt lag ska ha hästpass, alltså vara registrerade. Då transportörerna bär ansvar för hästarnas välfärd under resan borde denna bli mycket varierande beroende på person, utbildning och bakgrund.

 

Tama hästdjur får transporteras i högst åtta timmar, med undantag av flygtransporter som har särskilda regler (DFS 2006:9 kap 4 § 8). Har djuren dock tillräckligt med strö för deras komfort, tillgång till foder och vatten, tillfredställande ventilation samt att inspektion är möjlig får hästarna transporteras över åtta timmar (DFS 2006:9 kap 4 § 9). För oregistrerade hästar gäller då att de får transporteras i högst 24 timmar under förutsättning att de ges vatten var åttonde timme och utfodras om nödvändigt (DFS 2006:9 kap 4 § 10).  Registrerade hästar får transporteras i 14 timmar följt av en timmes vila med vattning och om nödvändigt utfordring för att sedan kunna transporteras i ytterligare max 14 timmar (DFS 2006:9 kap 4 § 10). När längsta transporttid är uppnådd måste alla hästar, registrerade som oregistrerade, lastas ur, utfodras, vattnas och vila i minst 24 timmar innan en ny resa får påbörjas (DFS 2006:9 kap 4 § 16). I det allmänna rådet till kap 4 § 10 i DFS 2006:9 står det att inga djur bör transporteras i mer än åtta timmar. Sjuka eller skadade hästar får inte transporteras annat än till veterinär eller om skadan är lindrig och hästen inte utsätts för lidande (DFS 2006:9 kap 1 § 5).

 

Vi anser att det är en brist i lagtexten att transporttiderna är så pass långa som de är, då detta kan skapa en bristande djurvälfärd. Mer rimligt vore att anamma det allmänna rådet och lagstifta om att inget djur bör transporteras i mer än åtta timmar eller att en paus på minst sextio minuter ges var åttonde timme.

 

Det är inte ovanligt att hästar stressas av hela situationen runt transportering (Friend, 2001). Hästen är ett flockdjur och har ett behov av att vara med andra hästar och isoleringen i transporten kan skapa stress (Mal et al., 1991; Waran et al., 2002). Andra stressfaktorer kan vara ny miljö för hästen, minskad rörelsefrihet, att stå i en onormal kroppsställning, ljud och vägförhållanden (Friend, 2001; Jones, 2003; Houpt & Houpt, 1988). Stressen kan även göra hästen mer mottaglig för sjukdomar (Jones, 2003) och ju längre tid den transporteras desto större risk är det att den blir sjuk (Oikawa & Kusunose, 1995). Detta är ytterligare anledningar till att hålla nere transporttiderna.

 

För att minska stressen för hästen bör man träna lastning och transportering, och chauffören bör köra mjukt och planerat. Man har sett att hästar vana vid situationen visar mindre stress (Friend, 2001). Djur har förmågan att minnas situationer de tidigare varit med om och en otäck transportering vid ett tillfälle kan medföra att djuret utvecklar rädsla som de förknippar med transporten (Rushen, 1986). Vi tycker att det borde vara större fokus på lastning och transportering av hästar i undervisningen på ridskolor, under hästkurser och andra hästrelaterade utbildningar som finns idag.

 

I- och urlastning ska ske med lämplig utrustning såsom en halkfri ramp för att undvika skador (DFS 2006:9 kap 3 § 1). En ramp bör inte luta mer än 20 grader och gärna ha skydd på sidorna (EG 1/2005 kap 3 1.4 a). Även underlaget i transporten ska vara halkfritt av lämpligt material (DFS 2006:9, kap 2 § 4). För fullvuxna hästar ska utrymmet vara minst 0,7 m brett och 2,5 m långt vid transport på väg och järnväg (DFS 2006:9, bilaga 1.1).

 

Enligt rekommendationer från SCAHAW (2002) bör en häst obehindrat kunna röra sig minst 0,3 m framåt, bakåt och åt sidorna då de är bundna, för att de ska kunna parera transportens rörelse och hålla balansen under resan. En häst som står trängre faller och skadar sig lättare (Collins et al., 2000).

 

Då vi gått igenom lagtexter och vetenskapliga artiklar om ämnet anser vi att det lagstiftade minimimåttet på 0,7 m brett för fullvuxen häst (DFS 2006:9, bilaga 1.1), och även det rekommenderade måttet på 0,8 m brett för stor häst (DFS 2006:9, bilaga 2.2), är för litet för att hästen ska transporteras komfortabelt. Exempelvis anser Houpt (2007) att en medelstor häst på 550 kg bör ha ca 0,9 m i bredd under transport. Även uttrycket ”fullvuxen häst” i de lagstiftade minsta måtten bör ses över och definieras tydligare, då en fullvuxen häst kan variera kraftigt i storlek.

 

Enligt djurskyddslagen (DFS 2006:9 kap 6 § 9) ska hästar bindas på ett sådant sätt att de inte kan lägga sig ner eller med ett löpande grimskaft som ger dem möjlighet att ligga ner utan risk för att trassla in sig. Det är större risk att hästen skadar sig på grund av uppbindningen om punkten från vilket repet går är lägre än hästens ögonhöjd (Raidal et al., 1996). De bör heller inte bindas så att de måste hålla huvudet högt länge, vilket i sin tur försvårar normal andning och kan göra att hästen lättare blir sjuk efter transport (Rackyleft & Love, 1989; Raidal et al., 1996; Jones, 2003). Vidare nämner det allmänna rådet att hästar bör vara bundna så att de inte kan ligga ner under transport (DFS 2006:9 kap 6 § 9).

 

Vi har svårt att ta ställning till huruvida hästar bör ges möjlighet att ligga ner under resan och/eller under förvaring i transporten. Att resa i transport tror vi är en stor påfrestning på hästen då den ständigt måste hålla balansen. Därför undrar vi om det kan vara viktigt för hästen att kunna ligga ner under resa eller vid stillastående för att kunna vila sina muskler. Å andra sidan funderar vi över om det innebär en trafiksäkerhetsrisk och skaderisk för hästen om den ligger ner i transporten. Om utrymmet är för litet finns det stor risk att hästen fastnar om den försöker ligga ner.

 

Vanligen transporteras hästar med huvudet i färdriktningen. Forskning har nu visat att det är lämpligast att transportera hästar så att de står med huvudet bakåt, vilket gör dem mindre stressade. När de står med huvudet framåt rör de sig mer, håller nacken spänd och vokaliserar mer (Waran et al., 1996). I en studie då hästarna själva fick välja hur de skulle stå i transporten föredrog de att åka baklänges (Kusunose & Torikai, 1996). De balanserar också lättare, uppvisar mindre muskeltrötthet och har lägre puls då de åker baklänges (Cregier, 1982; Clark et al., 1988; Kusunose & Torikai, 1996). Trenden idag verkar vara att tillverka fler transporter där hästar åker baklänges (www.umeslap.se, 2009-09-28), vilket vi tycker är bra. 

 

Enligt Planck och Rundgren (2005) är naturligt beteende för hästar att äta 14-18 timmar per dygn eftersom deras mag- och tarmsystem är skapat för en kontinuerlig tillförsel av grovfoder. De gör normalt inte längre ätuppehåll än tre till fyra timmar (Planck & Rundgren, 2005). Fodret bör placeras i höjd med bogen eller lägre (SCAHAW, 2002). Hästar som erbjuds grovfoder under resa står ofta bara och ”plockar” i fodret och får ett minskat foderintag jämfört med hästar i en stillastående transport (Waran & Cuddeford, 1995). Enligt Kusunose och Torikai (1996) ökar även vattenintaget då transporten står stilla jämfört med när den rullar. Friska hästar som bara erbjuds vatten när transporten rullar har därför blivit uttorkade (Kusunose & Torikai, 1996), vilket visar på att de inte dricker tillräckligt under resa.

 

Vi anser att det är lämpligt att stanna fordonet med jämna mellanrum så att hästen får möjlighet att äta, dricka och vila sig. Enligt Jones (2003) bör hästar erbjudas vatten var sjätte till åttonde timme. Oregistrerade hästar ska enligt lag erbjudas vatten var åttonde timme, medan de registrerade endast behöver ges vatten var fjortonde timme (DFS 2006:9 kap 4 § 9-10), vilket vi anser är otillräckligt.

 

Vi finner det orimligt att skilja på registrerade och oregistrerade hästar vad gäller maxtider för transport, foder- och vattenkrav. Alla hästar har samma grundläggande behov och därför bör lagen vara lika för alla och anpassad efter hästen som art och inte efter registrering.

 

Hästar är bytesdjur med flykt som främsta försvar och enligt SCAHAW (2002) blir de därför lätt skrämda vid nya miljöer och lastutrymmet bör likna den tidigare stallmiljön med hänsyn till golv, ljus och väggar. Enligt Houpt (2007) bör öppningen vara bred med god belysning eftersom hästar ogärna går från ljust till mörkt, detta för att hästens ögon anpassar sig långsamt till ljusförändringar. Man kan vidare läsa att lastningen bör gå lugnt och säkert till genom att försöka undvika trappsteg och ramper. En ramp bör vara utformad så att den inte skrämmer hästen, med tanke på oljud, spegling och halka (SCAHAW, 2002). Även dörren till släpet bör vara konstruerad på ett sätt som inte skrämmer eller skadar hästarna, genom att vara tyst och lätt att stänga (SCAHAW, 2002). Detta på grund av att hästar har väldigt god hörsel och lätt blir skrämda av plötsliga ljud från den yttre miljön (McGreevy, 2004). Under transport utsätts hästen för en stor mängd buller och ljud som dyker upp då andra fordon passerar (SCAHAW, 2002). Vi har inte funnit något gränsvärde för buller under transport i lagstiftningen, vilket kan behövas för att säkra djurens välfärd.

 

I lagstiftningen (DFS 2006:9 kap 6 § 4 ) nämns att ventilationen ska vara god, men några gränsvärden går inte att finna. Luftvägsproblem är en vanlig åkomma vid transport av hästar (Jones, 2003), varför vi anser att ventilationen i transporten är mycket viktig för hästens välfärd och välbefinnande. Många faktorer kan påverka luftkvalitén såsom val av strö, ventilationsöppningar och transporteringstid. I lagstiftningen tycker vi att man ska införa gränsvärden för till exempel luftfuktighet och gaser som indikerar otillräcklig ventilation.

 

Länsstyrelsen kontrollerar djurskyddet och om bestämmelserna inte efterlevs kan följderna bli böter, vite och fängelse (Djurskyddslagen 1988:534 L 1 § 24, § 26, § 36). Dock är vår uppfattning att det idag är svårt att kontrollera att lagstiftningen följs och att djurvälfärden är god då många transporter sköts privat. Detsamma gäller vid transporter som sker i kommersiellt syfte då de registrerade hästarna inte behöver ha någon färdjournal. Ett tillvägagångssätt skulle kunna vara att ha stickprovskontroller av djurtransporter längs vägarna liknande de lastbilskontroller som sker i Sverige idag. Kontroller av transporter skulle även kunna ske vid anländande till tävling eller dylikt.

 

Vi finner lagtexterna svåra att tolka vilket ger utrymme för många missförstånd för vanliga hästägare som vill veta mer om vilka regler som gäller. En tydligare och mer lättförståelig lagstiftning är att önska. 

 

 

Referenser

 

Lagtexter:

 

Rådets förordning (EG) 1/2005 kap 1 3:4, kap 2 6:9

 

Djurskyddslagen 1988:534 L 1

 

Djurskyddsförordningen 1988:539 L 2

 

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd 2006:9. L 5

 

Artiklar:

 

Clark, D. K., Dellmeier, G. R. & Friend, T. H. (1988) Effect of the orientation of horses during transportation on behaviour physiology. Journal of Animal Science 66 (suppl.1, 239 (abstract))

 

Collins, M. N., Friend T. H., Jousan F. D. & Chen S. C., (2000). Effects of density and displacement, falls, injuries, and orientation during horse transportation

(1). Applied Animal Behaviour Science. 67, 169-179.

 

Cregier, S. E (1982). Reducing equine hauling stress: a review. Journal of Equine Veterinary Science 2 (6) 186-198.

 

Friend, T. H., (2001). A review of recent research on the transportation of horses. Journal of Animal Science. 79(E. Suppl.):E32-E40

 

Houpt, K. A. & Houpt, T. R., (1988). Social and illumination preferences of mares. Journal of Animal Science. 66, 2159-2164.

 

Jones, W. E. (2003). Transporting horses: Minimizing the stress. Journal of Equine Veterinary Science. 23 (12) 543-545

 

Kusunose, R. & Torikai, K. (1996). Behaviour of untethered horses during vehicle transport. Journal of Equine Science. 7 (2) 21-26.

 

Mal, M. E., Friend, T. H., Lay, D. C., Vogelsang, S. G. & Jenkins, O. C. (1991). Behavioral responses of mares to short-term confinement and social isolation. Applied Animal Behaviour Science, 31 13-24 13

 

Oikawa M. & Kusunose R., (1995). Some epidemiological aspects of equine

respiratory disease asociated with transport.J.Equine Sci.,6,25-29.

 

Rackyleft, D. J. & Love D. N., (1989). Influence of head posture on the respiratory

tract health of horses. Australian Equine Veterinary. 8, 123.

 

Raidal, S. L., Love, D. N. & Bailey, D.G., (1996). Effects of posture and

accuymulated airway secretions on tracheal mucociliary transport in the

horse. Australian Veterinary Journal. 73, 45-49.

 

Rushen, J. (1986). The validity of behavioural measure of aversion: a review.

Applied Animal Behaviour Science 16, 309-323.

 

Waran, N. K. & Cuddeford, D. (1995). Effects of loading and transport on the heart rate and behaviour of horses. Applied Animal Behaviour Science. 43 (2), 71-81.

 

Waran, N. K., Robertson, V., Cuddeford, D., Kokoszko, A. & Marlin, D. J. (1996).

Effects of transporting horses facing either forwards or backwards on their

behaviour and heart rate. Veterinary Record.139, 7-11.

 

Rapporter:

 

SCAHAW (2002), Report of the Scientific Committee on Animal Health and Animal Welfare on The welfare of animals during transport (details for horses, pigs, sheep and cattle), European Commission

 

Böcker:

 

Houpt, K. A. (2007). Handling and transport of horses. In: Livestock handling and transport. (Ed. T. Grandin) Kings Lynn, Cab international. ISBN: 978-1-84593-219-0

 

McGreevy, P. (2004). Equine behaviour, a guide for veterinarians and equine scientists. Saunders. Sid 49. ISBN: 0-7020-2634-4

 

Planck, C., Rundgren, M. (2005). Hästens näringsbehov och utfodring. Natur och kultur/Fakta etc. sid 17-18, 50 ISBN: 91-27-35601-9

 

Waran, N., Leadon, D. & Friend, T. (2002). The effects of transportation on the welfare of horses. In: The welfare of horses. (Ed. N. Waran) The Netherlands, Kluwer Academic Publishers. ISBN: 1402007663.

 

Internetsidor:

 

Jordbruksverkets hemsida om hästpass. Sidan besökt 24 september 2009 http://www.sjv.se/amnesomraden/djur/hastar/hastpass.4.1cb85c4511eca55276c80001096.html

 

Jordbruksverkets hemsida om transporter av häst. Sidan besökt 24 september 2009

http://www.sjv.se/amnesomraden/djur/transporter/hastar.4.207049b811dd8a513dc80001385.html

 

Leif Eriksson Transportfordon AB. Sidan besökt 25 september 2009

http://www.le-transportfordon.se/

 

Umesläp. Sidan besökt 25 september och 28 september 2009

http://www.umeslap.se